C: Upptagning ur brant dykning.
Bakgrund: Ett av flera scenarion för haveriet är att förbindelsen mellan höjdroderhalvorna förlorats på sådant sätt att V halva, deL, flöjlar (kan styras med trim) och H halva, deR, är fast. I det sammanhanget blir möjligheten att styra i tipp med hjälp av tipptrim och ett halvt flöjlande höjdroder intressant, inte minst möjligheten till upptagning ur dykning, exempelvis upptagning efter vikning. Dykningen här är brantare än i fall B. Här ligger fokus mer på möjligheten till ordnad upptagning.
Beräkningsmetod etc.:
Simuleringen inleds som vanligt med ett par sekunder trimmad flygning, men den delen och ingången i dykning har undertryckts vid plottning. Plotten börjar vid tid = 9.0 [s] med flygplanet i dykning:
VT= 60 [m/s], teta= 1.5 [r]= -86°
Upptagningen genom trimkommando börjar direkt .
Simuleringen har utförts med vänster höjdroderhalva flöjlande (manövrerbar medelst trim), den högra fast i nolläget.
Dragkraften har varit noll under hela löpan. Friktion i styrsystemet har ej modellerats.
Resultat:
Plot 1
Höjdtrimmen går med bedömd maxhastighet 2[°/s]. Det ger en nz-ändring från ca 0 till ca 2.5 på 3 [s]. Planflyktsläge nås på ca 10-12 [s]. Höjdförlusten blir ca 550 [m]. På grund av den långsamma nz-ökningen, kan inte farten hållas ned - den ökar till ca 110 [m/s], vilket förmodligen är "röd" fart enligt förarhandboken.
Plot 2
Här syns att skevrodret nyttjas för att kompensera för rollmomentet från det osymmetriska höjdstyrverket.
Plot 3
Här visas flygbanan sedd uppifrån och från sidan. Symbolerna på kurvorna ligger med 2 [s] intervall - det ger möjlighet att se fartökningen längs flygbanan.
Plot 4
visar laster på stabilisator och fena, förutom vindbyar, som är noll i det här fallet.
Plot 5
visar flygbanan parallellprojicerad på ett vertikalt plan. Bankurvan är utritad med två sekunder mellan punkterna. Varje punkt markeras med en symbol i form av ett stiliserat flygplan. Flygplansymbolen är invriden rätt i attityd. Med hjälp av symbolen kan man alltså utläsa flygplanets attityd och med hjälp av symbolens relation till banriktningen kan man få en uppfattning om anfalls- och snedanblåsningsvinkel (i det aktuella fallet är anblåsningsvinklarna små).
Vid varje symbol är tillhörande värden på tid, Ve och nz utskrivna.
Flygbanan är ungefär rakt västlig. För att se flygplanet rakt från sidan, skulle alltså projektionsytan vänts så att x-axeln pekat i riktning 090°. Här har projektionsytan vridits 60° åt vänster, så att x-axeln pekar i riktning 090°+60°=150°, vilket ger lite mer "liv" i bilden.
Flygplansymbolen ska ses just som en symbol - den är i det aktuella fallet ca 10 gånger för stor, relativt flygplanets mått. Flygplanets (tyngdpunkts) position representeras av
på översidan: Den punkt där fenfrankanten träffar rygglinjen
på undersidan: En cirkel.
Undersidans tyngdpunktsmarkering ritas ut när undersidan är vänd mot betraktaren - även vid mycket små vinklar.
Plot 1, tippstorheter
Plot 2, lateralstorheter
Plot 3, flygbana
Plot 4, vindbystörningar och fenlast
Plot 5, flygbana med flygplansymbol
