B: Stall med vikning, upptagning.

Bakgrund: Ett av flera scenarion för haveriet är att förbindelsen mellan höjdroderhalvorna förlorats på sådant sätt att V halva, deL, flöjlar (kan styras med trim) och H halva, deR, är fast. I det sammanhanget blir möjligheten att styra i tipp med hjälp av tipptrim och ett halvt flöjlande höjdroder intressant, inte minst möjligheten till upptagning ur dykning, exempelvis upptagning efter vikning.

Beräkningsmetod etc.: Simuleringen inleds med 2.5 [s] trimmad flygning. Trimningen tar inte hänsyn till roderfelet, därav den inledande störningen. Trimfelet reduceras dock snabbt till försumbar storlek med hjälp av en enkel styrlag i tipp och roll.
Vid tid = 2.5 [s] drabbas flygplanet av en medvindsby om 15 [m/s], vilket orsakar stall med åtföljande vikning. Tillgängliga aerodata medger inte simulering av det tillståndet, så vikningen har simulerats med hjälp av ett pålagt yttre moment ("Guds hand"). Detta moment anbringas vid tid = 3.0 [s] (vid den av vindbyn orsakade alfatoppen) och ligger på tills VT > 50 [m/s].
Detta arrangemang ger ett flygplanbeteende som "till det yttre" är snarlikt det vid en stall med vikning. Det typlika stallbeteendet är okänt - här har förutsatts ett "snällt" beteende med vikning rakt fram, abrupt, men utan rollstörningar.
Simuleringen har utförts med vänster höjdroderhalva föjlande, den högra fast i nolläget. Inga andra vindbystörningar än medvindsbyn har anbragts, detta för att renodla manöverförmågan i upptagningen. Det har inte gjorts något försök att optimera upptagningen. Dragkraften har varit noll under hela löpan. Friktion i styrsystemet har ej modellerats.

Kommentar till resultat:
Den simulerade manövern ger en förenklad men rimlig bild av flygplanrörelsen vid stall/vikning. Hödförlusten skulle förmodligen - i verkligheten och med felfritt höjdstyrverk - vara ca 100 � 150 [m]. Med det aktuella felet synes det då rimligt att förlora ca 300 [m].
Tippstyrning med trimtab som servotab fungerar uppenbarligen bra, men är säkerligen besvärande långsam ur pilotens synvinkel.

Resultat:
Plot 1
Medvindsbyn orsakar initiellt en lyftkraftsförlust - flygplanet faller, nz minskar och alfa ökar eftersom vz ökar (och vx minskar). När nosen faller minskar alfa igen.
Teta minskar snabbt ända nedåt ca -0.8 [r], dvs ca -45°. Vänster höjdroderhalva deL flöjlar med hänsyn till variationer i alfa, wy etc.
Vid tid ca 7 [s], VT = 50 [m/s], blir det pålagda nos-ned-momentet noll, simulerande att det stallade tillståndet är över och strömningen på flygplanet är normal igen. Samtidigt påbörjas upptagning med hjälp av hödtrim dteL. Ca 8 - 10 [s] senare är planflyktsläge nått. Höjdförlusten blev ca 300 [m]. Det bör noteras att höjdroderauktoriteten är god trots felet.
Plot 2
Här syns att skevrodret nyttjas för att kompensera för rollmomentet från det osymmetriska höjdstyrverket.
Plot 3
Här visas flygbanan sedd uppifrån och från sidan. En dykning med teta ca -45° ser inte så imponerande ut utifrån.
Plot 4 visar den pålagda vindbyn.


Plot 1, tippstorheter





Plot 2, lateralstorheter





Plot 3, flygbana





Plot 4, vindbyst�rningar och fenlast